Hejsan alla ni därute, nu kör vi en this/that och ni få skriva SÅ MÅNGA NI KOMMER PÅ och så svarar vi på alla, kom igen nu, alla med över 5stycken får en extra bloggläsare för dagen! 

/Lisa & Emelie

 

Överdrivet glad för att jag har internet, men det har ni väl kanske redan förstått, haha.  Sitter och svullar, lösgodis och chokladbollar, kanske inte det nyttigaste men gott är det allt.

Vi hittade en superbra sele till Nova inne i kungshamn, åttiotvå kronor kostade den och det var absolut värt varje krona, allt för den bästa, såklart.

Till middag blir det mumsmat, spättafileer med pressad potatis och citronsås, gudagott verkligen, me like. 

Laddar inför ett riktigt deepshit sedan, men vi får se när det kommer upp, cya!

/Lisa

 

/Lisa

 

Helt sick, har varit borta från alla kompisarna, hemmet och Busan i typ en vecka nu, och shiit va jag längtar hem. 
Saknar att ha nära till allt, internet, kunna blogga precis när jag vill och att träffa kompisarna, särskilt Sandra. Men deklart det är kul här också, just för tillfälllet bor vi hos min farmor och hennes man på Torsvik, här är det grönt så långt man kan se och så finns det får här, roligt tycker både jag och Nova. 

Och sen som jag säkert sagt tusen gånger så ska det bli galet roligt att gå på falsterbo horse show i år igen, vi var där förra året också men då bara en dag, nu ska vi vara där hela fyra dagar och så har jag ju min älskade systemkamera med, så här ska knäppas bilder!

/Lisa

 

Är nog den VÄRSTA känslan som finns, det finns inget värre.  Att sakna någon kan kännas på olika sätt, det kan vara att man blir ledsen, att man blir arg eller att man tänker saker som att, ”nej, nu är inte mitt liv värt att leva såhär”. Det kan kännas olika beroende på vem eller vad man saknar.

Om det är någon som finns här på jorden och som man kan lyfta luren och snacka med så kan det kännas bättre, men en saknad efter någon som har gått bort eller och bara helt plötsligt förvunnit ut ur ens liv, den saknaden är oersättlig.

Att förlora en vän är något som jag tror de flesta någon gång har gjort, men ibland är det ju så, att man måste förlora en vän för att flera nya ska komma till, hur hemskt det än är. Att bli lämnad av en vän, eller ännu värre sin bästa kompis, är en stor besvikelse, belive me, i know.  Jag har både lämnat och blivit lämnad, men ibland är det det som behövs, att få känna på hur det känns att inte ha den där vännen att ringa till när man mår dåligt, att få känna sig lite ensam ett tag. Det kan vara bra för alla.

Men någonting man måste akta sig för, det är att tycka synd om sig själv när något sådant händer, för då bli allt med en gång värre, även fast man kanske inte känner det på en gång. Man bör också tänka efter vad det var som blev så fel, vad man själv skulle kunnat göra bättre och vad man själv vill att den andre personen ska leva upp till, för då blir det lättare att konfrontera problemen och ta tag i det, bit för bit. Och att gömma sig från sanningen, det är ingen ide.  So don´t try it.

Att förlora någon så att man blir ledsen är inget konstigt, speciellt inte om en person eller ett djur som man tyckte mycket om går bort. Jag har förlorat min mormor och det var inte lätt, hon förstod mig alltid och var så snäll jämt, vi stod varandra nära, drömde samma drömmar och hade samma mål. Men att låta sig själv vara ledsen är viktigt, tro mig. Att ha en axel att gråta mot och en famn att krypa in i, det är vad man behöver. Ingen här på vår planet är så annorlunda att man aldrig blir ledsen, det finns ingen som är så.

Det ända jag vill att ni ska tänka på är att, det är inte konstigt eller pinsamt att vara ledsen eller att gråta, det är en del av livet, av varje människas liv.

/Lisa

 

/Lisa

♦ Att hööks ofta har reor, så att man kan passa på att handla hem varorna lite billigare!

♦ Att det är sommar, ingen snö, ingen skola, bara ledighet.

♦ Att Nova trivs hos oss, en STOR lättnad.

♦ Att jag ska på Falsterbo horse show snart, ska bli grymt kul!

♦ Att jag mår bra, är inte sjuk eller något, bara pollenbesvär.

♦ Att jag har sådan blogglust just nu, tummen upp för det!

/Lisa

 

För det första är min allra bästavän en häst, Bobbo för att vara lite mer korrekt, så bara det säger ju sin del, och sedan söker jag ofta tröst hos en häst när jag är ledsen, så då förstår ni kanske hur viktiga dessa fyrbeningar är för mig.

Jag mår som allra bäst när jag är i stallet och känner att JAG har ansvaret för just den ponnyn jag älskar, att ägarna litar på mig och att han just då är precis som min egen, DEN känslan mår jag som bäst av. Men sedan är ridningen mitt stooooooora intresse så deklart att jag blir glad när jag får göra det, såklart. :D

Hästarna ger mig så mycket, det går inte att beskriva med ord.♥

/Lisa

 

♠ Att jag är för stor för Bobbo..

♠ Att Abbe är ridskoleponny och att jag då inte träffar honom på somrarna. :(

♠ Att jag alltid får massor med myggbett på somrarna, som kliar till 1000 och inte går bort.

♠ Att Nova växer så fort, haha.

♠ Att det kanske kommer regna när vi ska till Falsterbo. :((

♠ Att jag inte kommer kunna ha tillgång till datorn när vi åker till Västkusten.

/Lisa

 

Half Moon Princess, "Fiffi". Helt otroligt fin C - ponny född 09.

u: Moon Amie III

e: Jarno RP 145

ägare: Johanna Grant (om hon inte blivit såld)

 

Är helt förälskad i denna ponnyn, den är verkligen do die for, så sjukt vacker, verkar ha UNDERBART steg och bara 3år. Hade hon varit äldre, inriden och till salu när jag letar häst hade jag nog inte tvekat alls, dock skulle hon kanske vara för liten men drömma kan man väl få göra? ;)

/Lisa

 

 

ELLA, hon beter sig verkligen som om hon vore drottning, har sådant otroligt humör och sådan vilja. Hon är såå snäll och gosig men det märks tydligt att hon har varit travare, hon stressar lätt upp sig och kan inte gå med bett i munnen, då sticker hon. Därför går hon nu på hackamore, tur att det finns.

/Lisa

 

Jag ska väl börja med att säga att jag inte är i stallet varje dag, är där ca 3gånger i veckan vanligtvis och då rider jag även. ;)

Just nu på mitt sommarlov när jag håller på att uppfostra Nova är mitt liv inte så intressant, så vi kan väl ta en vanlig skoldag från morgon till kväll och sedan även när jag hade Bobbo efter skolan.

06.30 ringer larmet, jag går då upp, äter frukost, tar på mig och borstar tänderna.

07.01 går bussen som jag tar nedifrån västerhamnsplan, ca 07.40 går jag av och byter buss vid Roslagsnäsby/Näsbydal. Sedan är det skoldag till ca 14.00. Då tar jag & Jennifer tåg/buss till stallet och hämtar in hästarna. Jag brukar oftast mocka och fixa mat/hö innan jag rider så att jag inte behöver känna någon press att jag måste hinnna göra det innan jag åker hem. Sedan borstar vi, det brukar bli ca 40min, varierar och sedan på med sadel & träns och sedan rider vi iväg. Mamma brukar komma och hämta mig vid stallet vid ca 19.00, och sedan är det bara att åka hem, ta en dusch, äta middag och plugga. Vi har mycket läxor tycker jag, på både gott & ont, men jag är en sådan person att jag verkligen känner press på mig att plugga järnet för att verkligen FÅ detdär efterlängtade resultatet, så det blir ofta sena kvällar, somnar oftast runt 11.

 

Nu rider jag ju inte Bobbo längre och Jennifer har inte sin foderponny Mirando kvar, så allt kommer förändras till nästa termin, men så här ser min skoldag ut nu. :)

/Lisa

 

Hejsan!

Tänkte svara på frågestunden nu, så här kommer svaren, heeelt ärligt!

 

1: Hur gammal va ni när ni började rida?
2: har ni egna hästar?
3: hur gamla är ni?
4: är ni syskon? 
5: har ni tävlat med hästarna? :)

/Lisa

 

 

Någon som har lagt denna ponnyns namn på hjärnan? Rätt namn får en länk!

 

Är det många som frågar om och JA, vi gör byten.

Det är bara att skriva en kommentar om att ni vill det och sedan säga till när ni har lagt till oss så lägger vi/jag till er med, tycker bara att det är kul. :)

/Lisa

 

.. Är welshponnyn, det är en väldigt personlig ras med mycket gos i, en ras man kan komma långt med, och som ofta är okomplicerad och lätthanterlig. Det finns ju olika sortes welshar som t.ex Abbe är en welsh cob och Muffe är en Welsh Mountain, (fast nu har han vuxit sig till en welsh),  men jag tycker alla är sjukt fina! Sedan måste jag ju bara säga att jag är svag för utseendet, jag vet inte vad det är med welshar, men på något sätt lyckas jag ofta kära ner mig i deras ögon. Eyes to die for.

/Lisa

 

 

 

- Är någonting som drabbar alla bloggare, stora som små, hästbloggar som modebloggar, alla.

 

Att skriva sig som anonym kan enligt mig bara beskrivas med ett ord, fegt.

 

Att inte våga stå för den man är, att inte våga stå för hemsidan eller bloggen man har och att inte kunna stå för den åsikten man vill framföra, det är fegt. Jag menar, om jag vill hacka ner på någon, typ kommentera på någons blogg att "du rider som en kratta" då får jag väl för sjutton gubbar STÅ FÖR DET! Om det nu är det jag tycker, det jag vill framföra till denna personen, fine, men stå för det då!

Jag fullkomligt hatar när anonyma kommentarer kommer in, jag blir så arg på att man inte vågar skriva sitt namn, det, är dålig stil. Fast ändå när jag ser folk som skriver typ att, "du är ju för lång på Bobbo, stackars ponny", så kan jag inte på något sätt låta bli att le. Om det är deras liv att hacka på mig, så gör det då, det är lugnt.

 

Men innan man kommenterar något taskigt så ska man faktiskt tänka sig för, man kan spåra IPadresserna och se vem som har skrivit just det, så tänk efter fem sekunder innan ni trycker på skicka, är det här verkligen värt det?

Sedan kör på det du tycker, du vet konsekvencerna. ;)

 

Det var allt för just nu, ha en fortsatt trevlig dag!

/Lisa