Är nog den VÄRSTA känslan som finns, det finns inget värre.  Att sakna någon kan kännas på olika sätt, det kan vara att man blir ledsen, att man blir arg eller att man tänker saker som att, ”nej, nu är inte mitt liv värt att leva såhär”. Det kan kännas olika beroende på vem eller vad man saknar.

Om det är någon som finns här på jorden och som man kan lyfta luren och snacka med så kan det kännas bättre, men en saknad efter någon som har gått bort eller och bara helt plötsligt förvunnit ut ur ens liv, den saknaden är oersättlig.

Att förlora en vän är något som jag tror de flesta någon gång har gjort, men ibland är det ju så, att man måste förlora en vän för att flera nya ska komma till, hur hemskt det än är. Att bli lämnad av en vän, eller ännu värre sin bästa kompis, är en stor besvikelse, belive me, i know.  Jag har både lämnat och blivit lämnad, men ibland är det det som behövs, att få känna på hur det känns att inte ha den där vännen att ringa till när man mår dåligt, att få känna sig lite ensam ett tag. Det kan vara bra för alla.

Men någonting man måste akta sig för, det är att tycka synd om sig själv när något sådant händer, för då bli allt med en gång värre, även fast man kanske inte känner det på en gång. Man bör också tänka efter vad det var som blev så fel, vad man själv skulle kunnat göra bättre och vad man själv vill att den andre personen ska leva upp till, för då blir det lättare att konfrontera problemen och ta tag i det, bit för bit. Och att gömma sig från sanningen, det är ingen ide.  So don´t try it.

Att förlora någon så att man blir ledsen är inget konstigt, speciellt inte om en person eller ett djur som man tyckte mycket om går bort. Jag har förlorat min mormor och det var inte lätt, hon förstod mig alltid och var så snäll jämt, vi stod varandra nära, drömde samma drömmar och hade samma mål. Men att låta sig själv vara ledsen är viktigt, tro mig. Att ha en axel att gråta mot och en famn att krypa in i, det är vad man behöver. Ingen här på vår planet är så annorlunda att man aldrig blir ledsen, det finns ingen som är så.

Det ända jag vill att ni ska tänka på är att, det är inte konstigt eller pinsamt att vara ledsen eller att gråta, det är en del av livet, av varje människas liv.

/Lisa