Tänkte skriva ner en del saker jag har tänkt på med gällande Bobbo, nu när tiden snart är slut, tyvärr..

Jag ger er denna musiken att lyssna på medans ni läser, kanske passar texten in på oss, eller?

Yes, nu är det ju så som ni vet att tiden för mig & Bobbo snart är slut, tyvärr. Många frågar, vad ska du göra sen? Ja, vad ska jag göra sen? Jag vet inte. Det jag har kommit fram till är bara att jag ska rida kvar på Bogesunds gård och ha kvar profilvalet ridning på Täby ryttarcenter, iaf sjuan ut, sedan får vi se. Alltså, det är inte lätt att bara sluta träffa sin bästavän, det vet väl ni alla som håller på med denna tuffa sporten. Känslan när ett djur som väger ca 500kg slappnar av och litar på en, det är den känslan iaf jag lever för. Nåja, Bobbo är kanske ingen stoooor häst med ett bråkigt humör, men det klart han har vilja och gör det mesta för att få igenom den, det kan ni vara säkra på. Bobbo är en ponny som gör allt för dem han litar på, det vet jag. Han skulle LUGNT satsa allt för att rädda ryttaren han älskar, jag säger inte att det är jag, utan bara den han älskar, man känner det på honom. Skulle man ramla av honom, vilken har hänt typ 4ggr, så springer han inte iväg och s¨utan går fram till en och kollar om man är okej och sedan stoppar huvudet i famnen för att säga "förlåt, det var inte meningen". Denna ponnyn är min ögonsten, skulle sätta livet till för honom, utan tvekan. Skulle han skadas av någon skulle jag inte tveka att säga emot, som om han t.ex skulle få pessoabett, då skulle jag inte tveka en sekund utan ifrågasätta varför, nevah. Jag älskar denna ponnyn mer än något annat, och jag önskar att min längd inte skulle sätta stopp för detta, hans personlighet är att dö för, fantastisk.

/Lisa