Ja , lovade ju ett inlägg om min medryttarponny Bobbo så här kommer det.

Min förra bästis tog med mig till stall Svinninge gård där hennes medryttarponny Flipper Moon stod , och jag fick då rida hennes lillasysters medryttarponny Popeye , även kallad Poppe. Han var en liten ponny med okänd ras och med sina 118cm i mankhöjd precis på gränsen till för liten för mig. Men honom red jag tre gånger. Sedan lämnade ägaren tillbaka honom (det var en foderponny) och köpte en ny ponny , Blackie Boy! Han hade vunnit massor av hopptävlingar med sin förra ägare och var ett riktigt proffs när det gällde hoppning , och det passade ju bra eftersom att Lova (ägaren) satsar på just det! Det var på en tävling på Bogesund som dom frågade mig om jag ville bli medryttare på honom, jag frågade genast hemma och sedan var det bestämt, jag skulle bli medryttare på Bobbo! Första gången jag red var en dag jag aldrig kommer att glömma , han var svår , ganska seg och ganska motsträvig, men helt fantastisk underbar! Jag provred i ungefär 40 min och det var den 14 maj 2011. "Dagen då livet startade på riktigt" som jag brukar säga. Efter det har jag nu ridit han en gång i veckan , måndagar eller fredagar då vi är två stycken som ville ha fredagar. Har även haft honom flera dagar på lov och ibland på helger. Vi har startat i en clear round på 70 cm och fick ett nedslag i första rundan och var felfria i andra rundan. Vi har utvecklats extremt mycket på den här tiden , haft både motgångar och medgångar , men i det stora hela har vi mest gjort framsteg. Jag har lärt mig otroligt mycket med denna ponny och det var otroligt svårt att inse att jag börjar verkligen bli för lång , det här går inte! Det tog självklart emot att inse att tiden med denna underbara ponny snart är över , att inse att man måste gå vidare , att livet fortsätter utan honom. Även fast det inte känns så ibland.. Så jag har nu bestämt mig för att rida denna faktastiska ponny till sommaren , och sedan sluta. Men bara för att jag inte rider honom mer efter det så kommer han inte glömmas bort! Jag kommer för alltid att älska denna ponny och det kan ingen eller inget att ändra på! Det är mest av allt livet med Bobbo som jag kommer att blogga om här , så efter sommaren får vi se , kanske kommer det någon ny att älska, vem vet..? Jag ska avsluta detta lååånga inlägg med att tacka Lova Rodin för att jag har fått/får vara medryttare på denna otroligt fina ponny! Tack!

/Lisa